På mitt nattduksbord ligger en tegelstenstjock bok med titeln ”Vin & Sprit – Från Politik till Marknad”. På närmare 450 sidor beskriver författaren Hans De Geer svensk alkoholpolitik mellan 1917 och 2008. Fick tips av Per Karlsson att läsa denna och den fungerar bra som sömnmedel de kvällar man behöver sånt… *
Men det för mina tankar in på det egendomliga, för att inte säga absurda förhållningssätt vi i Sverige har till alkoholen. Ja, jag vet att allt grundar sig på svenskarnas ohejdade superi under 1700-talet och att vi som boende i den ”vita spritbältet” inte kan hantera starka drycker på samma sätt som våra grannfolk i det bruna (öl) och det röda (vin) bältena i Europa.
Men skall det verkligen på 2000-talet behöva vara sån skillnad? Att vi inte kan köpa våra måltidsdrycker tillsammans med maten, om det är mer än 3,5 volymprocent. Att vi inte
får åka till en vingård och köpa med några flaskor hem som minne. Att vi inte i tidnings-annonser för vin får visa ett glas, en hand, en korkskruv eller ens en rutig bordsduk!
För det förbjuder oss den svenska alkohollagen. Vi får absolut inte låta vår 18-årige son eller dotter smaka ett glas vin hemma till middagen, men däremot får dom gärna gå på krogen och beställa även om de inte är 20 år. Den svenska alkohollagstiftningen tillhör det mest ologiska och verklighetsfrämmande som finns.
Förklaringen till allt detta finns förstås att hitta i riksdagen, Sveriges högst beslutande församling. Riksdagens nykterhetsgrupp bildades redan 1885 och nästan alla partier har funnits representerade där. Deras makt har dock gått i vågor. Små försök till liberalisering har gjorts. Vissa har misslyckats, som att sälja mellanöl och t o m starköl på försök i affärer. Andra har gått igenom, motbokens avskaffande 1955 för väl anses som viktigast. Men även mindre reformer som lördagsöppet på bolaget, hemleverans och att tillåta distansförsäljning har delvis förändrat synen på alkohol. Men inte tillräckligt anser jag!
Intressant är när man har föreslagit friare regler, t ex lördagsöppet, så har alltid ”experter” inom nykterhetsorganisationer och dess medlöpare varnat för konsekvenserna. Si och så många fler skulle dö av misshandel, fyllekörningar o s v. Sjukvården skulle drabbas av en våg av alkoholrelaterade sjukdomar. Inget av detta har dock inträffat! Istället har konsumtionen av alkohol, framförallt bland ungdomar minskat och äldre dricker hellre vin än starksprit. Det enda folkhälsoproblemet som ökar, inte minst nu i tider av karantän, är konsumtionen av bag-in-box-viner. Dessa som omhuldas så mycket av vårt spritmonopol.
Jag har dessutom en annan ”spaning”. Nämligen medias roll i alkoholpolitiken. Samtidigt som man gärna tar emot helsidesannonser för vin och ger utrymme i spalterna för recensioner och köptips, så har man redaktionellt en annan syn. Alkohol är något skumt!
Till och från kan vi läsa om fall av representation inom offentlig och privat verksamhet, där alkohol har förekommit. För bara några veckor sedan stod det i Helsingborgs Dagblad att fastighetsbolaget Ängelholmshem hade låtit ”Skattebetalarna betala en alkoholnota på 85 000 kr”! Detta under tre års tid, alltså omkring 28 000 kr per år, som användes för sedvanlig representation, personalfester m m. Denna ”skandal” ledde till rapportering av den granskande, tredje makten under flera dagar. Kulmen kom när man hade lyckats snoka reda på att bolagets revisor av bolaget hade fått en flaska champagne när han fyllde 60 år! Hua, hua, denna feta muta gör säkert att man får ansvarsfrihet i fortsättningen, eller hur?! Och alltid är det ”skattebetalarna som betalar notan” (betalar skattebetalarna inte också löner, hyror och andra omkostnader för sitt fastighetsbolag?)
Denna syn grundar sig förstås i avundsjuka, men också i att man okritiskt köper påståendet att ”alkohol är inte en produkt som andra”! Känner ni igen det? Det används inte minst när man skall argumentera mot gårdsförsäljning, som ju är tillåtet i alla andra EU-länder.
Jag vill tvärtom påstå motsatsen. Alkohol är en produkt som andra. Som främst skall användas i sällskapslivet och som komplement till mat. Inte som drog och berusningsmedel. Alkoholskador i samhället är samhällets fel, inte alkoholens. Överdriven konsumtion av socker, grädde och fett är också farligt, kan t o m leda till döden. Men de flesta klarar ändå att leva något så när hälsosamt.
Vi måste avdramatisera vårt förhållande till alkohol. Uppmuntra till ansvarsfullt bruk av vin och öl där man är genuint intresserad av vad man dricker och inte vara ser till procenten.
Sätta in rejäla insatser mot illegal försäljning till barn och ungdomar och så småningom införa licensierade butiker som får lova att sälja vin, öl och kanske på sikt t o m sprit.
Låt våra vingårdar och mikrobryggerier sälja sina produkter till besökare. Väx upp och bli som övriga Europa!
Så kanske en dag Hans De Geer kan skriva slutkapitlet om Vin & Sprit där detaljhandelsmonopolet äntligen avskaffas. Det vore ett riktigt ”Happy End”!
Carl-Magnus Hedin
* Hans De Geers bok är faktiskt mycket intressant och tar bl a upp succén med Absolut Vodka och försäljningen av V&S till Pernod Ricard. Inte bara ett sömnpiller alltså…